Dole
Färg
brun
Kön
valack
Född
1996-06-03
Ras
varmblodig travare
Vi fick Dole sommaren
2007, & visste egentligen inte
någonting om honom då, förutom att han sprungit in massor med pengar på
travet, omskrevs som Odjuret (som i Skönheten & Odjuret; hans kusk var en
före detta fotomodell), ägdes av en svensk skådis & påstods vara fullkomligt
oridbar.
Han är vrålklumpig; det första han gjorde då han anlände till oss var att
plantera sin stora hov uppbärande sin ansenliga lekamen på min snart mycket platta fot.
Dole har väldigt snälla ögon. Dole är väldigt snäll. Han förstår bara
inte hur stor, stark & ruskigt snabb han är. En luffsig nallebjörn
till häst med noll kroppskontroll. Eftersom Anders har en förkärlek för
stora, snabba, starka - ganska läskiga m a o; se Ican - hästar blev
Dole raskt hans häst. Jag håller mig till de små, smidiga, visserligen
snabba men inte fullt så ångvältsartade Misty, Person & Widie.
De första månaderna här förstod Dole inte innebörden i begreppet sansad
skritt. Alltsomoftast försvann han & Anders i fjärran i någon form av räser-skritt. En gång red vi längs med en väg och blev omkörda av en bil;
Dole fick uppenbarligen en flashback till sin tävlingstid; den där bilen var
en startbil, ju, och nu skulle han ge järnet! Tack och lov fick Anders stopp
på honom, annars hade jag fått leta efter dem i Norrtälje, Åkersberga eller
varthän nu bilen var på väg! Då vi provat att galoppera har jag med min häst
fått lägga mig i vägen som en broms-/stoppkloss. Att ha Dole bakom sig är en
sant skrämmande upplevelse; han ligger på för att ta sig om oss med sådan
frenesi att han låter som en kombination mellan någon döende i en svår
lungsjukdom och ett ånglokomotiv. Dock har han lyckats komma ned i varv
under det här året vi haft honom så pass att vi vågade skicka iväg honom
till Wiraspelen där han hade en dubbelroll; han var både Patrons häst &
Arbogahäst, och han skötte sig fantastiskt bra; Anders & jag åsåg
föreställningen som två stolta föräldrar: "Där är han, där är han!" och jag
filmade hans varje entré! Så mycket för den oridbara hästen! Direkt efter
Wiraspelen tillbringade han en månad hos en ung, mycket duktig ryttarinna som hoppade & red dressyr
med honom; något som gjorde honom mycket gott. Han är fortfarande en stark,
het häst som man inte sätter upp någon nybörjare på, men han har utvecklats
otroligt mycket under det här året. Med tanke på att Dole skulle slaktas då
vi tog honom - en fullt frisk, skadefri, genomgo´ kille; en gräslig tanke! -
är hans berättelse en solskensdito! Och vad mera är; ingenting tyder på att
han slutat utvecklas. Trots de begränsningar i kroppskonstitution han har
som varande f d travaress kan han bli hur bra som helst; han vill så
mycket; han har en positiv inställning till träning även då han tycker det
är jobbigt; han gör alltid sitt allra bästa. Dole rör ens hjärta!